Bröllop 2011-12-29 mellan Louise och Mattias

Det står ett nygift par i den mjuka sanden vid det Andamanska havet. De håller varandras händer och ler lyckligt. Bakom dem sänker sig solen ner som ett stort, rött klot vid havets horisont och kastar röda flingor i vågornas krusningar. Om brudparet skulle vara skrockfulla så har tecknen funnits där på att det kommer bli ett lyckligt äktenskap, men det finns något annat där också som förstärker den känslan. Låt oss gå tillbaka några timmar i tiden så ska jag berätta.

Det är eftermiddag, klockan är halv fyra på Koh Lanta. På himlen hänger silvergråa moln vars konturer lyser i silver. Det är varmt, på gränsen till hett, men tack vare en uppfriskande bris är inte värmen överväldigande.

Paret, Louise och Mattias, står och väntar vid sitt hotell när vi möter upp dem. Det är tid för fotografering. Bruden är klädd i en elegant vit klänning, och där bredvid henne och tryggt hållande hennes hand står den blivande maken, även han klädd i vitt. Paret kliver in i den svalkande minibussen som ska ta oss till platsen där fotograferingen ska ske.

Louise och Mattias träffades för snart elva år sedan, när hon var sexton år, han arton. Frieriet skedde i november 2010. Då var Louise gravid i nionde månaden med parets dotter Filippa.

- Mattias friade på profylaxkursen. Vi befann oss på ett spa utanför Stockholm. Han var likblek i ansiktet och jag frågade gång på gång om han var sjuk, berättar Louise med ett leende.

- Efter kursen, när vi kom tillbaka till vårt rum var det fyllt med rosor och vi skålade i alkoholfri champagne. Sedan friade jag. Jag är nervös idag också, men betydligt coolare än då, säger Mattias och skrattar.

- Jag är också nervös, säger Louise. Det är en mycket speciell dag.

Brudgummen har låtit sy upp sina stiliga kläder i Thailand. Brudens vackra klänning är uppsydd i Sverige. Och det där med att vara skrockfull på bröllopsdagen? Om klänningen är ny, finns det något gammalt, blått och lånat också? Jodå, det finns.

- Det är ett blått strumpeband, som vi fångade på ett bröllop, berättar Louise.

- Vi är det femte paret i vänkretsen som fångat det, och alla har gift sig inom ett år. Man kan väl säga att vi var de som bröt trenden genom att vänta i tre år, säger Mattias och skrattar.

- Men det är ju bara till låns, i kväll ska vi kasta det vidare, så får vi se vem som tar det, säger Louise.

Hennes blonda hår är uppsatt i en mycket vacker uppsättning där håret tvinnats som i en fläta i nacken, och tre vita orkidéer är instoppade som hårsmycken.

- Jag är supernöjd med håret, säger hon och visar samtidigt fram sina vackra naglar i fransk manikyr, gjorda på samma ställe som frisyren.

Vi är framme vid platsen för fotograferingen. Stranden, havet, himlen och konturerna av bergen där borta i horisonten blir en perfekt kuliss för fotona. I det turkosgröna vattnet vilar en segelbåt och i luften cirkulerar en fågel på sina breda vingar. Solens strålar strilar genom molnen på ett nästan gudomligt sätt.

Paret vet hur de vill ha det och poserar som de aldrig gjort annat, och av den där nervositeten de talade om tidigare syns knappt ett spår. Blickar, glädjetårar, beröring, innerligheten paret emellan - kameran fångar det mesta.

Och det är då ytterligare ett tecken kommer: Små droppar av regn som bara kan anas över huden liksom små pärlor och som egentligen är över innan någon hinner säga att ”regn på bröllopsdagen betyder lycka”.

Ett par timmar senare, brudparet har dragit sig undan och på stranden har bröllopsgästerna samlats. Louise och Mattias har tidigare berättat att de för ett år sedan engagerade Travel Insight och att de i mars skickade ut inbjudningar. De flesta av de fyrtioen gästerna har inkvarterats på samma hotell som brudparet och har nu tagit sig till fots längs stranden för att komma till vigselplatsen. I luften ligger en glad och genuin förväntan inför det som strax skall ske. Gemenskapen har säkerligen förstärkts genom utflykten som paret anordnade dagen innan, en dagstur med båt till ön Koh Rok. Turen var mycket uppskattad av alla och ett tillfälle för gästerna att lära känna varandra.

Röda och vita rosenblad ligger utströdda i sanden där brudparet snart ska vandra fram till ett vackert blomsterhjärta som är utlagt på stranden. Stolar klädda i vitt tyg är utställda där gästerna nu satt sig, och i en stor, flätad korg ligger röda rosenblad.

Det är egentligen tack vare en av marskalkerna som brudparet träffades, det är också han som är ringbärare i kväll. På en fest i hans hem möttes de för första gången, Louise och Mattias, och nu har de tagit sig ända hit, tillsammans. De tre marskalkerna som alla är barndomsvänner till brudgummen har ställt sig på plats, och snart kommer även brudens syster, kvällens brudtärna, in. I famnen bär hon brudnäbben tillika parets bedårande dotter Filippa. Och så börjar musiken att spela och in kommer ett mycket vackert brudpar, som till vågornas brus snart byter ringar och kysser varandra.

Det står ett nygift par i den mjuka sanden vid det Andamanska havet. De håller varandra i händerna och ler lyckligt. Deras närmaste, familjemedlemmar och vänner, kastar röda rosenblad och blåser skira såpbubblor över dem. Bakom dem sänker sig solen ner som ett stort, rött klot vid havets horisont - en solnedgång som verkar vara en gåva till brudparet.

- Vi har varit här i två veckor, och det är första gången vi ser en sådan här magnifik solnedgång, säger Mattias och ser ut över havet.

Solen har gått ned och mörkret har lagt sig. I träden hänger kulörta lyktor som sakta gungar av den ljumma brisen som dansar i luften. Syrsornas symfonier blandas med kärlekslåtar och bröllopsdeltagarnas skratt och sorl. De flesta molnen som tidigare svävade på himlen har drivits bort av vinden och här och där glimrar stjärnorna till.

Runt middagsbordet står tända facklor som sprider ett mjukt ljus. En liten bit bort står en grill med glödande kol där kvällens huvudrätt; skaldjur, grönsaker och köttspett lagats till och som brudparet tillsammans med gästerna låtit sig väl smakas av. Flera varma och kärleksfulla tal har hållits för paret och vackra hälsningar och telegram från vänner som inte kunnat närvara på plats har lästs upp. Brudnäbben Filippa vilar i famnen hos mormor.

Som den thailändska traditionen bjuder ska brudparet och vänner under bröllopskvällen sända upp Khom Loy, thailändska ljuslanternor, för ett lyckligt äktenskap. Och strax innan bröllopstårtan i tre våningar ska avnjutas skickar Louise och Mattias tillsammans iväg sin vackra ljuslanterna. Den svävar med en magisk och självklar kraft uppåt, uppåt tills den som en glödande prick försvinner upp i det mörka himlavalvet ihop med vännernas lanternor och lyckönskningar.

Jo, om brudparet skulle vilja tro på skrock så nog har det funnits tecken på att deras äktenskap kommer att bli lyckligt med lånade, blåa strumpeband, regndroppar och svävande lanternor. Men där finns något annat också, något som inte riktigt går att förklara. När en röd månskärva visar sig lite senare på kvällen blir det som ytterligare ett bevis på att det här verkligen är meningen. Det är som om någon eller något vill bekräfta för Louise och Mattias att de egentligen bara behöver tro på en sak; kärleken till varandra ...

Text: Sofia Weiss
Bildbank, klicka här